Regional ursprungsbeteckning

De flesta viner i Alsace säljs under med druvsorten som huvudsaklig beteckning, tillsammans med de obligatoriska uppgifterna producent, årgång och att det är ett vin från just Alsace. Ofta kompletteras detta med någon typ av fantasibeteckning såsom "Classic", "Réserve" etcetera. Sådana betckningar syftar mest på att viner tillhör en produktlinje hos den enkilda producenten.

En betydelsfulla uppgift är dock "Vieilles Vignes" som betyder "gamla vinstockar". Beteckningen är inte reglerad i förordning men ett sådant vin har ofta mer kraft och kvalitet än bassortimentet. Ofta ser man också beteckningar som "calcaire", "grès" eller "granit" som syftar på vingårdens geologi.

I denna kategori finns också vin som är gjort på mer än en druva. Den reglerade beteckningen för blandviner är Edelzwicker, men det har en negativ klang varför de flesta producenter istället har har någon form av fantasinamn. Exempel på blandviner av mycket hög kvalitet är "L'As de B" från Agathe Bursin (Westhalten) och "Cuvée 8" från Melanie Pfister (Dahlenheim). Men du ska aldrig köpa "grisen i säcken" med denna typ av vin!

Orter och särskilda delområden

Många producenter väljer att sätta namnet på sin by på etiketten. Även om det inte innebär någon garanti ska förvänta att ett sådant vin höjer sig väsentligt över bassortimentet. Exemplet till höger visar en etikett från en Pinot Blanc som kommer från Grand Cru Kirchberg och är långt bättre än en "normal" Pinot Blanc. Håll utkik efter dessa viner!

Det finns sedan 2011 vissa tretton delområden som har en fått ett särskilt skydd och status, vilket kallas "Dénominations géographiques complémentaires". Varje sådant område avgränsas av bestämda kommuner och druvsorter. De har också lite högre kvalitetskrav än vanligt Vin d'Alsace. Dessa är Bergheim (Gewurztraminer), Blienschwiller och Côtes de Barr (Sylvaner), Côte de Rouffach (Gewurztraminer, Pinot Gris, Riesling, Pinot Noir), Klevener de Heligenstein (Savagnin Rose), Ottrott, Rodern och Saint Hippolyte (Pinot Noir), Scherwiller och Wolxheim (Riesling), Vallée Noble (Gewurztraminer, Pinot Gris, Riesling), Val Saint Grégoire (Pinot Blanc, Auxerrois, Pinot Gris).

Frågan är om inte dessa "Dénominations géographiques complémentaires" är mer förvirrande än klargörande.

Vingårdsbeteckning – Lieu-dit

I Alsace finns det tusentals vingårdar med eget namn – Lieu-dit. Alla finns registrerade i byns vingårdsregister som kallas "cadastre". Dessa Lieux-dits har stor historisk betydelse, och som dessutom ger viner precis snäppet under vingårdarna som har utsetts till Grand Cru. Flera Lieu-dit, exempelvis Rittersberg, är kandidater till att upphöjas till Prémier Cru.

Även om det finns mängder av lieux-dits så är det relativt få som förekommer på vinetiketterna. Vissa producenter väljer att aktivt föra fram sina lieux-dits, av olika skäl. I exempelvis byn Ribeauvillé är det tradition att producenterna anger om vinet kommer från Steinacker, Trottacker, Hagenau, Hagel eller någon annan bemärkt vingård. I den lilla byn Rorschwihr finns producenten Rolly-Gassmann som saknar Grand Cru, men som excellerar i att göra unika viner från vingårdarna Stegreben, Silberberg, Pflaenzer etcetera.

Förordningen föreskriver att om ett vitt vin ska tillåtas säljas med vingårdsbeteckning får skördeuttaget vara högst 6800 liter per hektar, mot det normala 8000 liter per hektar.

När du besöker en producent – prova och be dem berätta om sina älskade Lieux-dits. Först då kommer du att förstå Alsace på djupet.

Vingårdsbeteckning – Grand Cru

Ett vin från en av Alsace 51 Grands Crus kan bära en etikett där det både måste stå Alsace Grand Cru och namnet på vingården. Varje Grand Cruvin skall provsmakas och godkännas av en officiell panel. Det sker tidigast i juni året efter skörd. Vin som ej klarar testet kan provas om tidigast efter två veckor.

Förordningen föreskriver att om ett vitt vin ska tillåtas säljas som Grand Cru får skördeuttaget vara högst 5500 liter per hektar, mot det normala 8000 liter per hektar.

Grand Crulägena utgör 12% av den uppodlade arealen men bara knappt 4% av produktionen. Det finns flera orsaker till det, exempelvis:

• Den genomsnittliga avkastningen är lägre för Grand Cru.
• En ansenlig del av Grand Cruarealen är planterad med druvor som inte får säljas som Grand Cru, till exempel Pinot Noir, Auxerrois och Pinot Blanc. Dessa viner säljs ofta under kodnamn.
• En viss del av skörden klassas ned till vanlig AOC Alsace. Det kan gälla vin från unga stockar som inte möter producentens kvalitetskrav, vin som ej klarar den officiella provsmakningen, eller göras för att volymen är så liten att det inte är värt besväret att marknadsföra en separat Grand Cru.

Med tre undantag får Grand Cru bara ha en av druvorna Riesling, Gewurztraminer, Pinot Gris eller Muscat. Några få Grand Cru har dock har särregler: Grand Cru Zotzenberg (Mittelbergheim) får göras på Sylvaner, medan Grand Cru Altenberg de Bergheim och Grand Cru Kaefferkopf får göras på en blandning av druvor i vissa proportioner.