Pinot Noir är, tillsammans med Cabernet Sauvignon, världens viktigaste druva för röda viner. Men medan Cabernet Sauvignon bygger storheten på att kunna ge utmärkta viner under många olika odlingsbetingelser, är Pinot Noir enastående krävande och gäckande.
Pinot Noir förknippas självklart med Bourgogne, i synnerhet Côte de Nuits men även Côte de Beaune. Stora viner från Côte de Nuits ligger prismässigt högre än några andra viner; bra viner ligger i intervallet €20-50 medan storheterna från Romanée Conti, Clos de Tart och Perrot-Minot med lätthet svingar sig över nivån €150.
Utöver Bourgogne, står fin Pinot att finna i Nya Zeeland, USA och inte minst i tyska Pfalz, där producenter som Philipp Kuhn gör viner som uttrycker storheten i Pinot Noir.
Men det är lätt att glömma att Côte de Nuits bygger sitt rykte på en smal remsa av en perfekt exponerad, perfekt dränerad, särpräglad terroir av kalksten och märgel från perioden Jura. Dessutom har landskapet formats till att bli konkavt vilket ger ett unikt mikroklimat, samtidigt som odlingszonen ligger i regnskugga.
Ingen annanstans på Jorden finns liknande geologiska förutsättningar. Utom i Alsace.
I Alsace finns Pinot Noir på 10% av arealen. Andelen ökar i takt med att kvalitén och medeltemperaturen ökar. Pinot Noir används som bas i Crémant och till vita viner, där den får ingå i viner som betecknas Pinot. Däremot får den inte ingå i blandningar som säljs som Pinot Blanc, men jag vet att det tullas en del på den regeln. Även ”Blanc de Noir” förekommer men bör som regel undvikas. Dessutom görs allt mer roséviner som dricks i djupa klunkar vid sommargrillen.
Behovet av Pinot Noir är nu så stort att många producenter har börjat ympa Pinot Noir på etablerade stockar av främst Gewurztraminer som har vikande efterfrågan.
Även om mycket bra Pinot Noir kan uppträda helt oförmodat i vilken by och hos vilken producent som helst, finns det två sektorer som är välkända för sin Pinot Noir. Den nordligaste är området kring Rodern och St Hippolyte. Den andra är Pfaffenheim, Rouffach, Westhalten i vilka Grand Cru Vorburg och Strangenberg. Men Grand crulägen som Hengst, Furstentum och Kirchberg de Ribeauvillé ger också fantastiska Pinot Noir.
De vintyper som görs av Pinot Noir är:
Vinifikationen av röda viner skiljer sig, som bekant, på ett fundamentalt sätt från vinifikation av vita viner. Medan druvor till vita viner tas direkt från vingården till pressen, jäser röda viner tillsammans med skalen och en del av stjälkarna. Därefter pressas vinet. Denna period kallas macerering och varar 5-15 dagar. Den alkohol som bildas under fermentationen extraherar smakämnen och färg från skalen. Macereringen avpassas så att man uppnår balans mellan fruktighet (från musten) och strukturen (från skalen).
Jäsningstemperaturen hålls kring 28 C, alltså cirka 10 grader högre än för vita viner. Vidare sker både alkoholjäsning och malolaktisk omvandling i samma process, vilket beror på att pH-värdet i röd druvmust är jämförelsevis högt.
Efter pressning och slutlig jäsning tappas vinet antingen på ståltankar, stora ekfat (foudres) eller på små ekfat, allt beroende på hur ambitionsnivå och det unga vinets potential.
Foto: Etienne Sipp, Domaine Louis Sipp Ribeauvillé.
En jämförelse med STOR Pinot Noir från Bourgogne ger vid handen att toppvinerna i stort sett lyser med sin frånvaro i Alsace. Trots ett fördelaktigt klimat och en geologisk potential sakas oftast ”det”. Med risk för att generalisera är doften ofta lite väl blyg och saknar såväl tydlig frukt som ett uns av kryddighet, medan smaken kan sakna lite syra i förhållande till både alkoholen och tanninerna. Vinerna når inte riktigt ända fram.
Liksom alla viner från Alsace är Pinot Noir mycket välgjorda, användbara och rimligt prissatta. Ytterst få vågar lägga sig över €30. På den prisnivån blir man sällan glad i Bourgogne. Även kring €10-15 presenterar en uppsjö producenter Pinot Noir som höjer sig långt över standardbourgognen, och som aldrig har den syltighet som belastar Pinot Noir från Nya Världen.
Klimatförändringarna har dramtiskt förbättrat förutsättningarna för att göra seriös Pinot Noir i Alsace. Kalkrika lerjordar som tidigare använts för Gewurztraminer kommer få en ny användning. Många har börjatsnegla på kalkrika vinmarker i norr för att plantera Pinot Noir, t ex Grand Cru Steinklotz .
Men det stora lyftet kommer kanske bara om man dels tillåter uppbindning enligt Cordon de Royat (vilket minskar avkastningen) samt ger Pinot Noir status för Grand Crus. Det senare är nödvändigt för att ge plats på toppmarkerna där Pinot Gris och Gewurztraminer kommer få alldeles för varmt om 20-30 år. Då kanske Alsace Pinot Noir rent generellt kan klättra mot de nivåer som man redan nått i Tyskland.