Alsace

Riesling från Alsace

Riesling är spridd över hela världen. Den lär ha sitt hemland just i trakterna kring Rhens stränder, där vinrankor ännu växer vilda som lianer. Druvan kallas för Rhine Riesling i många delar av Världen, och Johannisberger Riesling i Californien. En viss namnförbistring finns visavi Welsh riesling, en helt annan, trist druva som är vanlig i östeuropa.

Tysk torr riesling når aldrig kraften hos kusinerna i Alsace, även om kvalitetsnivån kan vara väl så hög. Men tysk rieling har alltid ett litet stråk av hårt äppelsyra som man undviker i Alsace.

Rieslingdruvan är härdig, blommar sent och mognar långsamt men tålmodigt långt in på hösten. Just egenskapen att mogna under lång tid bidrar, på samma sätt som med svenska äpplen, till att nyansrika aromer utvecklas samtidigt som syran behålls i druvan.

Riesling är, kort sagt, världens förnämsta druva för vita viner, och ingenstans blir den mer mångsidig än i Alsace.

Genomskinlig karaktär

Rieslingdruvans särskilda storhet ligger i att den låter sin terroir komma fram oförfalskad. Det gäller såväl geologiska betingelser som mikroklimatet. Odlarens viktigaste uppgift är att förvalta druvans och terroirens unika egenskaper, inte att manipulera dem. Här behövs ingen ek.

Den geologiska mångfalden bidrar därför till att Alsace Riesling uppträder i många skepnader.

Det är förvisso så att en viss terroir, t ex en viss Grand cru, blir väldigt olika i hänerna på olika producenter. Men, hos en viss odlare kommer alltid rieslingvinerna från Crand crugårdarna att vara i en viss relation till varandra!

Oavsett om en producent har en stram eller fyllig stil, kommer dennes GC Sommerberg att vara stramare än dennes GC Brand, och en GC Gloeckelberg kommer vara att fylligare än dennes GC Altenberg de Bergheim.

När det gäller Pinot gris och Gewurztraminer kan en odlares enklare kvaliteter var nog så njutbara som vinerna från Grand crulägen. Med Riesling kan man dock vara ganska säker på att dennes Grand cru också är hans bästa vin av druvan.

Många stilar

Drick 100 Rieslingviner av hög kvalitet, och alla kommer att vara tydligt olika! Varje vin kommer ha sin egen doftprofil, sötma, typ av syra och koncentration.

De mest karaktäristiska dofterna i Alsace Riesling är äpple, citron, apelsin, grapefrukt, honung och petroleum. Mitt intryck är att citron förkommer på hård kalksten, medan grapefrukt är typisk på märgel. Mer exotiska frukter kan dyka upp på granit där mognadsprocessen är häftigare. Äppeldoft försvinner med lagring, istället växer honung och petroleum fram.

Producenten styr sötman vid skörd och vinifikation. Ett vin upplevs som helt torrt om restsockerhalten understiger 4 g/liter, upp till 10 gram/liter kan det fullständigt försvinna in i kropp och syra. Över 10 gram/liter kan man hitta sötman, mer eller mindre dold.

Det har, utan tvivel, funnits en tendens mot högre restsockerhalt. Det kan nog inte bara skyllas på inflytelserik(a) amerikansk(a) vinskribenter som är svag(a) för voluminösa viner gjorda på sent skördade druvor.

En viktigare faktor är nog att allt skickligare producenter klarar att vinifiera fullmogna Rieslingdruvor från varma lägen och med hög potentiell alkohol, och likväl nå perfekt balans i vinerna. Bland dess producenter finns stora namn som Zind-Humbrecht, Deiss och Domain Weinbach. Dessa producenters viner är alltid fulländat balanserade, trots eventuellt restsocker.

Mer traditionella är Leon Beyer och Trimbach, som väljer en stram, knastertorr stil. Argumentet är att man gör vin till mat, ett argument som kanske är rimligt så länge man håller sig till piggvar till kvällsmat.

Syran kan vara hård eller mjuk. Kall aår kan den hårda äppelsyran dominera, och då måste åste en helt torr Riesling åldras för att visa sin potential. Om ett sådant vin genomgår malolaktisk fermentering mjukas intrycket upp och vinet blir mer lättillgängligt.