Alsace wine

Alsace historia till 1940

Romartiden

Alsace är ett bördigt landskap längs en ojämförlig kommunikationsled, Rhen. Det är därför självklart att Alsace alltid har utgjort en lockelse för nomader och bönder, nybyggare och herrefolk.

Alsace hamnade i händelsernas centrum redan under romartiden, då distriktet utgjorde gränsbygd mellan romerska Gallien och germanerna i väst.

Den romerska staden Argentoratum, senare Strateburghi och Strasbourg grundades på en tidigare keltisk bosättning vid Kristi födelse på kejsar Augustus order. Orten låg strategiskt i den romerska provinsen Germania superior, och bildade knutpunkt för såväl landburna transporter som sjöfart längs med Rhen.

Liksom var fallet i alla besatta områden, behövde de romerska trupperna vin. Snart upptäckte man att de soldränkta sydsluttningarna bar fantastiskt vin. Redan på 200-talet var de skogsklädda höjderna röjda och vinproduktionen tog fart.

Allemanderna

Allemanderna var ett germanskt folk som dök upp i historien i början av 200 talet e kr, då de var bosatta i nuvarande Franken.

År 357 utkämpades slaget mot romarna vid Argentoratum, varvid alemannerna förlorade mot sedermera kejsare Julianus Apostata, och alemmannerkungen Chonodomarius fängslades. Men redan tio år senare korsade alemannerna den frusna Rhen i så stort antal att det försvagade Rom ej kunde försvara staden. I början av 400-talet tycks alemannerna ha etablerat sig i dagens Alsace och stora delar av Schweitz.

I slutet av 400-talet hade allemanderna förlorat makten, men arvet från Allemannerna lever kvar i form av det lokal språket i Alsace. Den ålderdomliga dialiekt som talas av främst den äldre generationen förstås även av dagens schweitzare.

Frankerna tar över

Genom fördraget i Verdun 843 delades det frankiska riket i tre delar, där den västra riksdelen kom att utgöra grunden för Frankrike medan den östra bildade grunden för det Tysk-romerska riket. Det mellanliggande området Lotharingia kom inte att utgöra grund för någon bestående statsbildning.

Lotharingia var ett kungarike som fick sitt namn av kung Lothar II som tillträdde 855. Lotharingia motsvarade ungefär dagens Alsace och Lorraine, men även Nederländerna, Belgien, Luxemburg, de tyska delstaterna Nordrhein-Westfalen, Rheinland-Pfalz och Saarland.

Vid denna period växte kyrkan sig mycket stark. En mängd kloster grundades, och många av dagens Grand Cru etablerades, liksom flera byar. Ett exempel är Turckheim, som omnämns redan 742. I byn Andlau, sydväst om Barr grundades ett kloster år 880. Det var med andra ord full fart i regionen.

Alsace under medeltiden

Under medeltiden regerade olika adliga familjer Alsace, och flera av de befärstningsruiner som ses över Husseren-les-Châteaux stammar från 1200 och 1300-talen då även Colmar befästes. Vinhandeln blomstrade, inte minst genom export till Nederländerna. Enbart den export som skeppades från Colmar uppgick till hela 100 000 hl. Idag exporteras ca 280 000 hl från hela Alsace!

Trettioåriga kriget

Det trettioåriga kriget varade mellan 1618 och avslutades med Westfaliska freden 1648. För Alsace var det en förskräcklig tid. I detta krig, som ytterst handlade om att Frankrike ville minimera Habsburgarnas inflytande, spelade Sverige en trist roll. Under ledning av härförare som kung Gustav II Adolf själv och general Tilly drog man kors och tvärs över Europa till föga glädje för någon. Frankrike betalade och legoknäcktar av olika nationaliteter härjade och ödelade.

I början av 1630-talet håll man till ett par år i Alsace, men resultatet att befolkningen minskade till blott 1/4. I sin "Reasons for the Renaissance of Alsace Wines" anger Jean Hugel skrämmande data; 1610 hade Riquewihr 2 245 innevånare vilket reducerats till 74 personer år 1636. Motsvarande siffror för Bergheim är 2 600 vilket sjunkit till 20 personer fyrtio år senare.

Efter kriget skedde en försiktig återkolonisering, främst av schweitzare som lockades av gratis mark. Mest populärt var området sydväst om Colmar, kring Eguisheim, Geuberschwihr och Voegtlinshoffen. Här ser man typiskt schweitziska namn som Schueller, Kuentz, Humbrecht och Ginglinger. Längre norrut finns namn som Kuehn och Hugel.