Trots att Alsace är så litet och sammanhållet är mångfalden hos vinerna slående. En del av rikedomen kan förklaras med att olika druvor odlas, att vinmakarna har olika kunskaper, preferenser och ambitioner. Men vissa variationer och vissa egenskaper hos vinerna kan bara förklaras med begreppet terroir.
Beviset för att terroir är ett nödvändigt begrepp för att förstå vinerna från Alsace får man redan vid sitt första besök hos en odlare som skänker två av sina Grand Cru gjorda från samma druva från samma årgång. Du kommer finna att de är olika, ja kanske upplevs de som väsenskilda.
Förklaringen får du när du ber din värd berätta om vingården, om läget och mikroklimatet på den obetydliga fläck på Jorden. Han kommer att berätta om jorden, om berggrunden, om jordens värme eller kyla och om hur solen uppmuntrar druvorna att nå full mognad.
Begreppet terroir kan användas som ett samlingsbegrepp för de naturgivna faktorer som ger ett vin från en avgränsad växtplats alldeles specifika kvaliteter. De grundläggande faktorerna är geologiska förhållanden som berggrundens och jordartens kemiska och fysikaliska egenskaper, vingårdens orientering och lutning samt klimatet genom temperatur, solinstrålning och nederbörd. Dessa faktorer formar vinrankans tillgång på vatten, näring och ljus liksom varje läges mikroklimat.
Förutom kärlek behöver vinstocken behöver koldioxid, vatten och näringsämnen för att växa och överleva. Koldioxiden hämtas från luften, och förenas med vatten för att producera biomassa och syrgas i fotosyntesen. Vattnet hämtas upp med rötterna från marken tillsammans med nödvändiga makronäringsämnen såsom kväve (N), fosfor (P), kalium (K), magnesium (Mg) och kalcium (Ca). Dessutom behövs spårämnen för särskilda funktioner i vinstockens ämnesomsättning, metabolism.
En planta är inte särskilt sparsmakad så den tar upp näring. Om ett visst ämne finns att tillgå i överflöd tar växten upp det som "lyxkonsumtion". Tillsammans med faktorer som vattentillgång och temperatur kommer upptaget av olika näringsämnen påverka växtens ämnesomsättning och därmed de druvsaftens kemiska sammansättning. Kort sagt − vinets kvalitet!
Ett vin du terroir är ett vin som har oefterhärmliga egenskaper vars innersta väsen inte kan förklaras med några få variabler, och där vinmakaren underordnar sig vingården.
Vissa väljer att även innefatta "den mänskliga faktorn" i terroir med hänvisning till den tradition som utvecklats kring de klassiska markerna.
Växtens rötter finns delvis i jorden och delvis i själva berggrunden. Med jordart menar man helt enkelt en geologisk avlagring med lös struktur. Man kan alltså alltid gräva i en jordart. I Alsace är jordarterna väldigt varierande. Variationen ligger på en skala om 100 meter. Det är alltså inte alls konstigt att varje kommun, varje sluttning indelas i en mängd olika lägen. På franska talar man om lieux-dits, d v s namngivna lägen som under många sekler har visat sig ge viner med en särpräglad karaktär. Vissa lieux-dits har som bekant upphöjts till Grand Cru.
Under jorden finns berggrunden. På många platser går berget i dagen, men i allmännhet är jordlagret någon meter djupt. Till skillnad från vinområden som Beaujolais är även berggrunden en komplicerad mosaik. Genom att växterna, i sin jakt efter vatten, etablerar rötter ned till 10 meter under markytan får kan även berggrundens kemi påverka vinrankan och vinet.
Riesling är den druva som bäst speglar terroir. Pinot Gris, Gewurztraminer och de båda muscatsorterna Muscat Ottonel och Muscat d´Alsace har så utpräglad druvkaraktär att den lätt överskuggar växtplatsens karaktäristiska bidrag till doft och smak. Sorterna mognar dessutom tidigare än Riesling och påverkas därför mindre av mikroklimatet. För dessa druvor kan amatören bara särskilja inverkan av terroir vid jämförande provningar.
Terroirbegreppet är främst meningsfullt för den som intresserar sig för varför ett vin har en viss karaktär, och som tycker det finns ett egenvärde i att viner är olika.
Alsace vingårdar ligger i skuggan av bergskedjan Vogeserna. Vogeserna är en del av den höjdrygg som sträcker sig från Centralmassivet i en nordöstlig båge genom Alsace mot Bayerische Wald.
Med några få undantag ligger Alsace bästa marker längs en geologisk förkastningszon vars huvudriktning är nord-sydlig. Zonen, som är någon kilometer bred, avgränsas i väster av Vogesernas urberg och i öster av det bördiga slättlandet, Plaine d´Alsace. Inom zonen utgörs växtmiljön av en mängd geologiska miljöer och mikroklimat.
Det geologiska ursprunget för nutidens Alsace är den nord-sydliga urbergsrygg av granit och gnejs som reste sig under den variskiska veckningen för ca 300 miljoner år sedan. Höjdlinjen sträckte sig mellan Vogeserna och Schwarzwald som då utgjorde ett sammanhängande bergsmassiv. Den huvudsakliga bergarten i själva höjdryggen är granit, d v s samma blandning av mineral som bygger upp det svenska urberget. Granitmaterialet är mycket gammalt, mer än 570 miljoner år.
Efter den variskiska veckning utgjorde Vogeserna och Schwartzswald en bergskedja utan dalgång emellan. Under årmiljonernas lopp sjönk dock hela bergskedjan långsamt för att till slut hamna under havsytan. Vi är nu framme vid Triasperioden som omfattar perioden 245-208 miljoner sedan.
Vid början av triasperioden för ca 245 miljoner år sedan låg formationen under vatten. Under varierande betingelse avsattes sedimentärt material ovanpå urberget under några tiotals miljoner år.Detta sediment pressades med tiden ihop till porösa bergarter. I någorlunda kronologisk ordning bildades kalkrik sandsten (bundsandstein), kalksten (muschelkalk), och märgelsten (keuper).
Den första perioden, 245-241 Ma, kallas Buntsandstein. Under denna tid gjorde erosionen av kontinenterna att sandiga utsvämningsprodukter avsattes från land. Dessa avsattes i ett jämt skikt på havsbotten, och täckte den forna bergskedjan med tiotals meter sediment. Buntsandstein betyder helt enkelt "bottensandsten".
Därefter, 241-235 Ma, kommer Muschelkalk. I det varma havet kring ekvatorn levde stora mängder kalkrika organismer. I havet avsattes bland annat skal från döda kammusslor (fam. Pectinidae). Sanden under musselkalken utsattes med tiden för allt högre tryck och pressades gradvis ihop till den bergart vi kallar sandsten.
Efter Muschelkalk inträder den geologiska perioden Keuper, 235-208 Ma. I Alsace förknippas keuper med leror och märgel som är ett jordmaterial bildad av sandsten och finkornigt slam under sen tid. Detta material behöver alltså inte alls komma från den geologiska eran Keuper.
Under juraperioden som började för 208 miljoner år sedan avsattes kalkrik märgel och kalksten. Lokalt finns inslag av gips, fluorit, lermineral och järnhaltiga mineral. Gips (kalciumsulfat) bildas då havsvatten avdunstar.
Märgel är en bergart uppbyggd av ytterst små partiklar av lermineral och kalksten samt slam. Stenen är mjuk och vittrar lätt till tung, näringsrik lerjord med mycket hög vattenhållande förmåga.
Vi har en serie distinkta lager som täcker nuvarande Vogeserna, Plain d'Alsace och Schwartzwald. Bilden, tagen i Wolxheim, visar tydliga lager av sedimentära bergarter med vit Muschelkalk ovanpå röd Bundsandstein.
Från den juraperioden fram till för 45 miljoner år var Europa en geologiskt stabil kontinent. Därefter ledde kontinentalförflyttningarna till den veckningsprocess som skapade dagens landskap. Alperna bildades, och den urgamla nord-sydliga höjdryggen pressade uppåt. De överliggande sedimentära bergarterna krackelerade. Men den stora händelsen var att den stora höjdryggen spack längs flankerna, mittpartiet sjönk, och en enorm gravsänka bildades.
Gravsänkan kallas i Frankrike för Fossé rhénan och i Tyskland för Rhine Graben.
I den östra delen av sprickzonen ombildades delar av bergarterna från trias och jura under den oligocena perioden (35-23 miljoner år sedan) till konglomerat av kalkrik märgelsten.
Under vår egen geologiska tidsålder, kvartärperioden, har klimatet varierar med många nedisningar som följd. Även Vogeserna har varit täckta av glaciärer, men huvudsakligen över 1000 meters höjd. Därför har de sedimentära bergarterna (sandsten och muschelkalk) skalats av södra Vogeserna. En del av massorna har avsatts som jordlager på sluttningarna där de bästa vingårdarna finns.
En annan följd av avklädningen är att vi idag kan se de granitiska topparna Grand Ballon och Ballon d´Alsace resa sig nakna över slättlandet.
Gravsänkan har under långa perioder delvis varit fylld med vatten, senast med smältvatten i samband med de sentida nedisningarna som förde med sig dagens bördiga jordmaterial. Kvar av dessa vattenmassor finns bara floden Rhen, en futtig rännil sett i ett geologiskt perspektiv.
På denna djupa och bördiga jord som avsattes på Plain d'Alsace odlas idag de enklaste vinerna och andra grödor.
Längs Vogeserna branta fot har alltså tyngdkraften, snö, is, vind och vatten fört omkring stora mängder jordmaterial under årtusendenas lopp. Kemiska vittringsprocesser har ytterligare omdanat jordmaterialet.
Följden är en enorm variation i geologiska betingelser, och egentligen ingen direkt överensstämmelse mellan bergrundens och jorartens sammansättning och mineralogi.
Se, här har du den enkla förklaringen till Alsace unika terroir!